Efter två månader i Sverige är vi nu tillbaka i Amman, fästmön och jag. Nästan allt är som vi lämnade landet, till och med vädret är det samma. Tröttsamma 30 grader och strålande sol varenda dag. Jag hör att vädret i Sverige är mer ostadigt som man säger. Men snart blir det nog kallare, i Sverige.
Trafiken här nere är också den samma. För er som undrar vad jag menar med det och har missat det kan ni titta på den här dokumentären från en körlektion i Amman. I början på filmen skymtar den lokala lutherska kyrkan där fästmöns kontor ligger.
Häromdagen hade Jordan Times en artikel om en grupp medtrafikanter som fått ta till extraordinära medel för att skydda sig. Det handlade om motorcyklisterna. Tydligen har det blivit en trend här nere att sätta in utrustning i avgassystemet som förstärker motorljudet på motorcyklarna. Detta för att bilisterna bättre ska höra när de kommer. Joråmensatt, kanske den gamla lappen i framhjulet borde tas fram igen.
Vi kom ner i måndags men av olika skäl kom vi inte in i lägenheten förrän i onsdags och internetet fick vi inte igång förrän i fredags. Då blev det fredagsmys.
Men nu när man sitter i sin egen lägenhet och kan surfa igen förstår jag att debatten om flyktingströmmen är flammande just nu i Sverige. Här märker man inte mycket till debatt om detta. Det säger väl något om hur det fungerar med journalistik på engelska i Jordanien. Troligen finns det ju ett och annat som sägs om de 100 000-tals flyktingar som kommit hit och fortsätter komma men på engelska sägs det inte. Det närmaste en kommentar vi kommit kring detta den här veckan var vår chaufför Mohammed som sa att han tyckte att det var synd att man glömde bort att det finns en massa människor som lever ett alldeles normalt liv i Syrien. Han hade flera bekanta som gjorde det. Mohammed tyckte att Syrien inte borde betraktas som ett enda stort slagfält.
Jag funderar lite på om den jordanska gästfriheten påverkar debatten på något sätt. Gästfriheten här känns som bortom genuin på något sätt. Den är närmast tvångsmässig. Det är ju inte så att alla älskar alla här i världen. De flesta andra är vad jag förstår dumma, korrupta, lata eller lögnaktiga men alla är på något konstigt sätt välkomna hit. Det är väl ändå bara 10 % av dem som bor här som inte är flyktingar eller ättlingar till flyktingar vid det här laget. Det skulle vara intressant att förstå mer av arabisk debatt. Det får bli mer arabiskalektioner i höst.
Det om det, i nästa inlägg ska jag skriva lite om cykling också.
