Jag har varit Jerusalem många gånger. I Betlehem likaså och någon enstaka gång har jag varit i Hebron, Jericho, Jaffa och Tel Aviv. Alla dessa städer ligger på cykelavstånd från Amman. Men skulle jag få för mig att åka dit nu skulle det kräva en del förstås.
Inte minst krävs det en del mentalt att vara i Israel och Palestina i dessa dagar där en ihjälskjuten 13-årig palestinier dag reducerades till en "neutraliserad terrorist". Våldet har tagit sig ett uttryck som är nytt och otäckt för mig. Det är som om knivhuggningar sprider sig likt likes på Facebook och en 13-åring får för sig att ge sig på en beväpnad vakt på bussen. Som om den avhumanisering som är en förutsättning för att ockupera någon krupit innanför skinnet inte bara på de mest aggressiva ockupanterna utan på de ockuperade själva. Som om varken tonåringen eller den som hen tycker representerar fienden har något mänskligt värde. Och har det blivit så är det väldigt illa för då finns det inte mycket som kan övertyga om att det finns bättre alternativ.
Och i den israeliska trafiken, flera kilometer från avspärrningar och visitationer förs samma krig mellan cyklister och bilister som i Sverige. Men jag måste säga att det känns lättare i Israel än på de mer trafikerade vägarna i Sverige. Tänk att på vägar av samma storlek som riksväg 70 se skyltar som nedan. Då kan man som måmit ändå tro lite på mänskligheten även om det inte alltid håller i sig så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar