En ren dröm

Jag har svårt att minnas drömmar. Det är nog lika bra det. Jag kan dock fantisera om en mardröm som skulle kunnat förstöra stora delar av min uppväxt.

Jag är tio år och det är fredagkväll. Pappa kommer in till mig och säger, ungefär i den ton i rösten som Ferdinands mamma har, "Hurrdudu min son. Jag har kommit på något kul i morgon. Jag tänker så här. Du gillar ju att röra på dig och vara ute i naturen. Tänk om vi skulle vara med och cykla runt den vackra sjön Siljan i morgon. Jag har hört att de ordnat så att man kan göra det. Man kan välja mellan sju, 12 och 16 mil och jag tänker att vi tar 16 för vad du gör gör fullt och helt och inte styckevis och delt. Ja, jag vet att det står i prognoserna att det ska regna och vara sju grader varmt men det vet du min son; det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Sen tänker jag att vi startar klockan sju på morgonen. Ja, jag vet att man kan välja att starta mellan sju och tio över åtta men jag tänker att morgonstund har guld i mund och vi får ändå sova till halv fem. Jag har också hört att de har ordnat så att snälla människor serverar mat och dryck längs vägen. Men jag tycker det känns onödigt att stanna, det är ju så jobbigt att komma igång igen så jag tycker vi hoppar över det och en förbiåkt fika är också en fika. Då tjänar vi några minuter och det är ändå bättre att komma på 172:a plats än på till exempel 359:de. Ingen minns en 359:a. Vi kan ta med oss lite färdigpackad mat och det gör ju inget att den smakar äckligt för det är ändå omöjligt att få upp förpackningen." Ni förstår själva, en sådan mardröm skulle få den mest härdade 10-åring att aldrig be om en större cykel och hata varje form av visdomsord.

Men jag har alltså svårt att minnas drömmar och när jag skriver det här har jag precis cyklat färdigt motionsloppet Siljan Runt. Det var som en dröm (se ovan). Att det är ett motionslopp betyder att det bara görs på skoj och varken tas några tider eller publiceras någon resultatlista. Jag kom på 172:a plats med tiden 4:24:03.4. Jag deltog i loppet i sällskap med en stor mängd måmiter. Min pappa var dock inte med. Han är lite korpulent och när han för många år sedan provade en tajt längdåkningsdress skrattade försäljaren så att han knäckte två revben och sedan dess har tajts liksom uteslutits, liksom alla sporter som utövas i tajts. Men några av de andra måmiterna bor jag tillsammans med. Nu är det inte någon av dem som identifierar sig som måmit men jag vet vad jag vet och jag har ju sett hur de klätt sig i dag.

Gårdagen gick åt till att förbereda cyklarna och läsa väderprognoser. Vi jublade när yr.no drog ner lite på mängden regn som skulle komma och vi krävde skattepengarna tillbaka när SMHI inte gjorde det. Vi la oss tidigt och jublade när vi på morgonen, sådär vid 04:40, såg att YR.no verkade ha vunnit. Vid 04:50 var det någon som undersökte om man kunde återkalla deklarationen.

Det är inte mycket att säga om loppet. Det var halt och blött med många krascher. Jag kom med en rätt snabb klunga och orkade med den hela vägen egentligen. Att den kom fram till målet sex minuter före mig beror uteslutande på en brottningsmatch som jag hade med en Energy Bar från ZipVit tre mil före mål. När jag väl gett upp försöken att bryta mig igenom höljet hade jag tappat så mycket terräng till klungan att jag aldrig kom ikapp igen. Men formen är god, jag är stark uppför och fästmön kan glädja sig åt ännu en stilig dalahäst på en väl synlig plats i vårt lilla hem. Den kanska ska med till Amman till och med.