Turism med hinder och förhinder - något av en resedagbok

Nu är det väl en dryg vecka sedan jag skrev något senast. Jag skyller på att vi den här veckan haft besök från Sverige och att det varit fullt program både dagar och kvällar. Det två söner som varit på besök. Men nu är vi färdiga, vår chaufför har meddelat att det enda som nu återstår att testa är nattlivet. Ja - vi har nu inte varit i Petra men där skyller vi på force majeur. Stället är nämligen stängt. Det lär vara traktens beduiner och statsmakten som råkat i luven på varandra. Lite oklart varför men i alla fall är det inget vi kan rå på.

Vad har vi då hittat på alla dessa dagar då jag inte bloggat? Vi har gått i våra egna fotspår och ibland även i andras. När man får besökare från Sverige som haft en jobbig vår vad vi förstår måste man ju uppsöka värmen. Det gjorde vi en dag på hotell Regency's tak. Jag tog inga bilder men där har jag varit förut och det såg likadant ut då. Bortsett från att vi inte hade några moln - vi jobbar inte med sådana här nere nu för tiden.

Vi har också varit med om en hajk, alltså vandrat i naturen. Vi besökte en wadi (tänk flodfåra) ett par timmar söder om Amman. Det var riktigt trevligt även om det var jobbigare än vad vi hade sett framför oss med tanke på att vi tycker att vi gått en hel del och det skulle vara en enkel tur. Det var fascinerande att komma in i ett landskap med en hel del vatten mitt i ökenlandet.

Att vandra i värmen en hel dag tar på krafterna, även på ungdomen. Jag häcklas en del för att jag tenderar att somna lite enkelt men den här gången var det jag som höll mig skärpt.

Men det kan ju ha att göra med att dagen innan hade vi blivit medtagna ut på stan av vår olympier till kompis Firas. Detta innebar en mycket stor mängd mat och i slutet av den kvällen såg jag bonussonen kämpa med samma tugga knefe (tänk färskost, socker och brödsmulor) fyra, fem gånger innan den åkte ner och blandade sig med allt som gått före den. Men det började bra på Buffalo Wings och Rings.

På senare tid har vi besökt Döda havet. Vi var lite ensamma först men det blev bättre allteftersom dagen gick.

Fästmön visade upp en ny sida där i poolen. Hon sökte upp lösa klinkersplattor med tårna och plockade upp dem för allmän beskådan. Ungefär som städerskan och dammet eller katten och fågeln. Här håller hon stolt upp ett av alla fynd samtidigt som hon försöker göra det så diskret att inte badvakten ser något. Vi lämnade en pool med många hål i klinkersbeläggningen. Men det finns ju andra pooler att besöka om vi inte är välkomna tillbaka till den här. Fästmön hälsar för övrigt att varje platta var lös.

Petra är som sagt stängt och i dag besökte vi i stället Ajloun och Jerash som är ganska imponerande lämningar från korsfarartid respektive från romartid och bysantinsk tid. En riktigt trevlig liten runda i strålande sol (som vanligt). Jag hade ett mindre missöde där en kaffekopp, en skumpig väg, ett lädersäte och ett par ljusa byxor var inblandade i. Låt mig säga så här; om du sitter i en bil, spill inte kaffe i sätet mellan benen och tro att du ska kunna visa dig för allmänheten utan åtgärder. När jag gick ur bilen såg jag ut som om Montezumas hämnd hade slagit sina klor i mig och chauffören drog häftigt efter andan innan han insåg att det inte var fråga om fläckar som kom sig av mycket fuktig flatulens. Lyckligtvis hade fästmön tagit med sig ett par anständiga långbyxor i reserv så hon fick även denna dag avstå från att vandra omkring i shorts i den 30-gradiga värmen.

För övrigt insåg vi nu att jordanierna bara följer en gammal tradition när det gäller hur trottoarer ska se ut. Så här ser de ut som grävdes fram 1929 och då fanns ju inte ens Jordanien som stat. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Hur går det med cyklingen undrar ni då och jag erkänner att det inte går så strålande. Den här veckan har jag varit ute i backarna ett par gånger bara men vädret, gäster och några timmars jobb har gjort det omöjligt att klämma in mer. Den enda solbrännelinje jag kan skryta med är den som finns efter sandalerna. Men jag har sökt tävlingslicens i Sverige och glatt mig åt kamrater som gjort bra ifrån sig på Vätternrundan. Det får också räknas lite grann tycker jag. Sedan funderar jag på om det finns någon sorts diagnos för att man värderar varje form av bilväg i termer av lockande eller inte så lockande cykelväg? Veckans åkande har i alla fall gjort att jag sett 10-tals med mil med enormt lockande uppförsbackar och dito nerförsbackar som jag ska erövra bara värmen ger med sig lite här nere.