Här nere i Mellanöstern handlar ju mycket i storpolitiken om territorium. Enskilda och grupper av människor får inskränkta levnadsvillkor för att andra enskilda eller grupper ianspråktar områden som inte rätteligen är deras att ianspråkta. Många gånger har vi sett hur detta lett till våldsamma sammandrabbningar. Så man blir lite känslig för när någon breder ut sig här nere.
Badrum är också territorium. I lägenheten där vi bor i Amman har vi två stycken, men vi försöker dela på ett, jag och fästmön. I Uppsala hade vi också bara ett badrum som vi delade rättvist på, av de sju små hyllor som fanns att ställa saker på fick jag hållas på en.
Just nu är vi i Jerusalem, den heliga och delade staden. Här bor vi på Svenska Teologiska Institutet där vi fått rum nummer åtta som har ett eget badrum. När jag kom in där i går kväll hade fästmön varit där före mig. Det märktes. Varje enkelt upptänklig avställningsyta var ianspråktagen. Det var schampo och balsam i fönstret. Hårborste och bodylotion vid handfatet och fön och bomullsrondeller ovanför toalettstolen. En jättelik necessär hängde på ytan där man kan ha handdukar.
I vanliga fall är jag inte känslig, men nu är vi i Mellanöstern där känslighet i den här typen av fall är nödvändig. Jag var också för en gångs skull välförsedd med motmedel som jag omedelbart drog nytta av. Jag ställde därför fram solskyddsmedel, fotvårdssalvor, rakapparat, deodorant och tandkräm på strategiskt valda ytor på det att detta badrum minsann också skulle vara mitt. Ett enda badrum, gemensamt och inte delat. En som jag tyckte tyst men tydlig markering.
Vad fästmön gjorde? Hon hängde en hårklämma på handdukshängaren till höger om spegeln.....
1 kommentar:
Som varandes en i stort sett helt ickebefintlig varelse i alla sociala mediasammanhang, så kanske detta både blir min första och sista kommentar på din blogg:
Keep on writing! :-)
Skicka en kommentar