Om språk och kulturer

Jag har varit borta ett tag. Förmodligen är det inte så många som har märkt det men nu är jag tillbaka. Förmodligen märker inte så många det heller. Men nu sitter jag i Selma Lagerlöfs gamla rum på Imperial Hotell innanför Jaffaporten i Jerusalems Gamla stad och då måste man ju skriva lite känner jag.

Vi hade det skönt i Tel Aviv. Det blev lite solande, lite shoppande, en del promenerande - varav någon del av promenaden gjordes på hyrd stadscykel. Det blev också några kortare och några längre intressanta möten med människor.

Bland annat träffade vi Michael. Han har varit i Sverige i några perioder och kände igen språket där vi kom cyklande så han ropade efter oss om vi var från Sverige. Vi fick lov att stanna. Fästmön är ett social fenomen och samtalet blev nästan en halvtimme långt. Michael berättade en och annan statshemlighet för oss om hur Israel blev förvarnade av Kung Hussein innan Yom Kippur-kriget och hur allt hade blivit annorlunda om inte kungen också dragit in syrierna. Kriget var ju bara ett sätt att ge araberna chansen till lite bättre självförtroende. I stort sett alla i Mellanöstern klarade sig tack vare Israel - utom Hamas och ISIS då som ju var de som fick på tafsen. En anledning till att Michael hade så mycket att prata om var nog att fästmön ju var kollega. När han frågade vad vi gjorde sa hon nämligen att hon arbetade i Amman. Michael hörde att hon sa AMAN (uttalas Amman) vilket är en del av den militära säkerhetsapparaten i Israel. Innan misstaget retts ut hade de i alla fall alltså avhandlat en del väsentligheter utan att - som Michael uttryckte det - "prata politik". Sådant händer på beachen i Tel Aviv. Michael har en lägenhet i Tel Avivs nya hamn och om någon är intresserad har jag numret.

Vi träffade några bekanta också och åt middag i Jaffa på en fiskrestaurang. Där berättades diverse kärlekshistorier, cykelhistorier och skrönor. En var om den engelskpråkiga kollegan som arbetade i en organisation som var inhyst nästgårds till ett nunnekonvent. Nunnorna var inte lika engelskspråkiga och kollegan översatte en del post som kom till konventet. En gång kom en nunna med ett brev man fått från någon myndighet. Kollegan läste brevet och talade om att det beskrev var i närheten det fanns inrättningar för den rituella tvagning som ortodoxt renläriga kvinnor ska göra efter att haft sex. Nunnan hade inte riktigt vetat vad hon skulle göra med den informationen.

I dag har vi kommit till Jerusalem och förberett sistaaprilfirandet som kommer att ske med några skandinaver i stan. Förberedelserna har gått till så att vi har inköpt inlagd sill och kryddat snaps själva. När vi skulle köpa sillen ville fästmön försäkra sig om att fisken skulle klara sig i en ryggsäck i över 20 graders värme i sex timmar utan att bli dålig. Fästmön har bestämt sig för att lära mig hur man frågar - hon tycker att jag är lite dålig på det - och gick demonstrativt fram till närmaste butiksanställd. En ung man som inte kunde ett ord engelska. Fästmön, som var på sitt mest pedagogiska humör, försökte då visa att man kan fråga även om man kan mycket lite av den andres språk. Om man till exempel kan säga "hur går" på hebreiska gör man det, pekar på burkens lock där det står "cold" på engelska och sedan på sin ryggsäck. Jag böjde mig till slut för pedagogiken, tog burken och gick till en engelskspråkig kassörska och redde ut saken till allas belåtenhet. Fästmön hade visat att man visst kan, jag hade visat att jag visst kan och kassörskan hade sagt att man visst kan.