Vi har ledigt i två dagar och har åkt till havet. Det kan man lätt göra från Jerusalem men inte lika enkelt från Amman. Så vi passade på att åka till Tel Aviv.
När vi ändå var där passade fästmön på att jobba lite så vi inledde med ett besök hos en liten organisation som tagit kontakt med Svenska kyrkan. Organisationen verkar göra ett bra jobb men kan göra av med mer pengar. Det mesta man har att jobba med är bidrag från Europa. Med tanke på vad man gör är det begripligt att man inte prioriteras för statligt stöd men jag tänkte att medlemmarna väl kunde bidra med den grundläggande finansieringen. Då fick jag veta att den lagstiftning som tillämpas för denna typ av föreningar kräver att 1/5 av medlemmarna är närvarande på årsmötet. Så man har bara 50 medlemmar för att klara av att uppfylla detta krav. Denna typ av lagstiftning bidrar förstås till ett mångskiftande föreningsliv men hade vi haft en sådan reglering på 1800-talet hemma hade folkrörelsesverige aldrig uppstått och kanske hade tvåkammarriksdagen bestått till i dag. Det är nyttigt att inse att i och för sig rimliga demokratiska minimikrav också kan bli till ett hinder mot en demokratisk utveckling.
Men vi har alltså ledigt i Tel Aviv. Här finns många cyklister. Eller cyklister och cyklister men i alla fall folk med cykel. Här har elmotor på cykel slagit stort. Upplägget är ett annat än jag sett i Sverige. Cykeln liknar en vikbar minicykel om ni minns. Elmotorn är den huvudsakliga framdrivaren, pedalerna används bara i nödfall. Märkligt.
Jag lider svårt av cykelabstinens. Vi tog inte med cykeln från Amman och jag hade gett upp om att hitta en hyrcykel i Tel Aviv så utrustningen blev kvar i Jerusalem. Det har visat sig vara en felbedömning men det blir bara stress att försöka rätta saker när man är efterklok. Jag får ta mig till Tel Avivs cykelhandlarstråk (jag har fått ett tips) och ägna mig åt vällustig fönstershopping i stället. Lysande utsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar