Jag behöver en cykel

Jag är en måmit. Hela bloggen handlar om det. Sedan jag åkte till Amman har jag cyklat fyra dagar. Av de 16 jag varit här. Det är för lite. Det är på tok för lite. Om två veckor ska jag tävla och om en dryg månad ska jag åka runt Siljan i god fart. Jag har snudd på ångest.

En av anledningarna till att jag cyklar så lite är att jag inte tog med mig cykeln över bron. Som jag sagt i ett tidigare inlägg hade det kunnat vara motiverat att göra det. Det hade varit svårt att få in den i taxin och jag hade inte en aning om var man kan cykla i Israel men nu känns det som att detta var dåliga undanflykter. Jag har fått mig förevisat var de bästa cykelvägarna i Israel finns, jag har sett ett flertal cyklister varav flera måmiter och benen spritter av cykellusta. Fästmön tycker att jag inte ska klaga eftersom jag ändå fick cykla i Tel Aviv men jag vet inte jag. De där stadscyklarna man hyr en halvtimme i taget och som väger 25 kilo, har tre växlar och en välstoppad sadel gör det inte för mig.

Jag börjar dock få en väldig koll på annat. Jag vet var cykelaffärerna i Tel Aviv ligger. Jag har fått tips om att man kan hyra en cykel i närheten av några av de bra vägarna. Jag har insett att begagnade cyklar är rätt billiga i det här landet och går att få tag på i affärer. I dag har jag också hittat till en cykelaffär i Jerusalem. Den hade inte några landsvägscyklar inne och inga cyklar för uthyrning men tipsade om en annan affär som kanske hade. En av mekanikerna där hade för övrigt en bättre begagnad landsvägscykel han ville sälja. Vad jag förstår precis en likadan som jag har hemma och till ett jämförelsevis bra pris. Det ingår inte i min budget att köpa en ny cykel men jisses vad det vattnades i munnen. Jag vet vad han heter och vad han har för nummer.

I morgon tror jag att jag hyr en el-cykel och åker runt till de cykelaffärer i Jerusalem som jag fått nys på. Jag har de senaste dagarna gått säkert 15 kilometer till och från cykelaffärer och mina knän har inte gått så mycket på länge och de börjar kännas lite slitna. Jag har lovat mig själv att jag inte ska köpa någon cykel men f-n vet vad som händer om jag inte hittar någon som kan hyra ut en jonne att köra lite på. Vi ska vara här en vecka till och då är det bara en vecka kvar till vårens säsongens första tävling.

Jag har också fått lite känsla för ett experiment. Jag inser att det borde gå att cykla från Amman till Jerusalem eller tvärtom eller fram och tillbaka. Avståndet är inte avskräckande utan bara runt 20 mil tur och retur. Det är i och för sig 2 600 höjdmeter att göra i så fall men det är inte heller mycket mer än en ordentlig dag på Mallorca. Det som kan vara problem är själva gränspassagen men jag tror att det skulle fungera att komma ner med sitt pass och bli igenomsläppt i båda ändarna. På måndag ska jag skaffa ett multipel entry-visa till Jordanien och sen borde allt vara på plats. Bortsett från det där med cykeln då. Man kanske skulle slå en signal till Gal i alla fall.

I morgon är det sista april. Det firandet som brukar hållas här på STI är inställt. En liten del av den skandinaviska kontingenten har beslutat sig för att fira själva. Det verkar som att sistapril är en väldigt svensk tradition och våra norska och danska bekanta vet inte riktigt vad det innebär så vi måste lära dem. För det krävs snaps. Det är svårt att hitta snaps i Jerusalem. Det närmaste man kommer är vodka. Vi har köpt vodka, citroner, mynta och ingefära. Vi har med dessa ingredienser kryddat upp en ingefärasnaps och en myntasnaps. I morgon får vi veta hur det smakar. Då får vi sjunga snapsvisor också. Till exempel den här:

Man cyklar för lite 
Man röker för mycket 
och man är fasen så liberal  
när det det gäller maten och spriten 
Jag borde slutat för länge sen  
men denna sup är för liten  
Vad tjänar att hyckla

tids nog får man cykla