Allt handlar om fasaden

Måmiter är fåfänga, i alla fall många av oss. Jag är förstås ett av undantagen men det är lite roligt att umgås med män som uppskattar ens rakade ben och säger saker som "Ja, vattenflaskan kostade 200 spänn men den är ju så SNYGG, och så tjänar man 4 sekunder på 40 kilometer".

I dag var jag med på ett cykellopp. Jag tror det var någon form av välgörenhet eller så var det ett upprop för miljön. Hebreiskan är lite rostig kan man säga så jag har inte förstått något av de papper jag fått. Det var ett lopp för mountainbikes sas det och jag blev varnad för att åka de längre sträckorna för sista milen där skulle vara väldigt tekniskt svårt. Eftersom jag inte suttit på en MTB tidigare lydde jag råden.

Men cykellopp är cykellopp och jag svidade upp mig så gott jag kunde. Jag åkte i Team Sportias gröna cykeldräkt och hade mina nyinförskaffade Specialized S-works CX skor med en sula med styvhetsindex 13. Det faktum att den hyrda cykeln hade vanliga platta pedaler och jag inte fick tag i någon mekaniker med en pedalnyckel för att sätta på mina medhavda pedaler gjorde att skorna kanske var lite av over-kill. Ja, hela sviden var kanske lite väl mycket givet att vi cyklade 20 kilometer på en cykelbana som var ungefär två meter bred på de bredaste ställena och vände efter 10 kilometer så vi åkte i praktiken i en kö två tredjedelar av vägen. Jag blev inte andfådd eller svettig trots 22 grader i skuggan och det kändes i ärlighetens namn som om jag också hade kunnat åka i badshorts, sandaler och den oranga tröjan man fick i startpaketet och som i stort sett alla andra hade på sig. Men jag höll i alla fall stilen.

När jag kom i mål stod det en kille där och uppmanade cyklisterna att åka över ett par solglasögon. Det var marknadsföring av en form av okrossbara glasögon som tillverkas i Schweiz. När jag såg roll-upen killen hade med sig gick jag därifrån. Man behöver inte diskutera cykelglasögon med en kille som gör reklam för sådana med bilder där skalmen sitter innanför bandet på hjälmen.

Jerusalem är nog också lite fåfäng. I alla fall den västra delen. Jag cyklade runt där i dag efter loppet och letade rätt på den sista av de inprickade cykelaffärerna. I den delen av stan finns det snygga affärsstråk, vackra parker, markerade cykelbanor och modern spårvagn. Men det verkar ju vara fråga mer om fåfänga än om seriös ambition för den östra delen av stan är riktigt ruffig. Det är där palestinierna bor och de betalar också kommunalskatt. Palestinier har inte råd att vara så värst fåfänga.

Fästmön är inte fåfäng. Hon är bara snygg ändå. Dessutom läser hon min blogg, det är i stort sett den enda trogna läsaren jag vet att jag har. Hon fick något vått i ögonen i dag när jag berättade att i MTB-kretsar är den stora frågan just nu om 29 tum under rumpan är bättre än 27,5 medan landsvägscyklisterna diskuterar om 25 millimeter ger bättre effekt än 23. Sedan dess tycker hon att jag ska börja med mountainbike jag också. När jag sedan berättade om skorna sa hon någonting om styv sula, styv ku....ling också så jag börjar ana att hon sänder signaler som jag ska dechiffrera bara jag har fått träna ordentligt någon gång och kan tänka på nåt annat.