Shabbat, tjena shalom

Det har varit sabbat i Jerusalem. Det är det varje lördag och i dag var inget undantag. Vi hade inget särskilt program på förmiddagen så vi låg och drog oss lite i sängen. Bland annat fick vi för oss att försöka öva på ramsan i rubriken. Fånigt men lite svårt. Shabbat är alltså vilodag och Shalom är alltså fred - Shabbat shalom är en hälsningsfras. Resten förstår ni själva.

De flesta affärer i Jerusalem är stängda på lördagar och detta gäller i alla fall samtliga cykelaffärer så någon sådan kom jag inte till i dag. I stort sett var det alltså en cykelfri dag. Eller cykellös kanske är en bättre term. Vi skulle på lunch hos bekanta i Shoresh utanför Jerusalem och bestämde oss efter frukost att ta en promenad i den riktningen för att komma till trakter där taxichaufförerna inte trodde att de hade med de mest lättlurade turisterna att göra och började prisdiskussionen på en vettig nivå. Bortsett från att affärer stänger på sabbaten så är det nämligen så att alla taxametrar går sönder den dagen i veckan och reparatören är ju ledig så priset måste kommas överens om i förväg.

Vi traskade alltså i princip västerut på Jaffa-street som är ett nyrenoverat promenadstråk som börjar vid Gamla stans mur och fortsätter till Jerusalems centrala busstation några kilometer bort. Nästan framme vid busscentralen kom det en bil som lyckades övertala oss att åka med honom till Shoresh. Fästmön prutade stenhårt. I alla fall försökte chauffören få oss att tro att normalt skulle resan kostat 200 shekel per person men när vi sa att vi hade ett erbjudande på 140 chekel för bilen hade han gått med på att ta oss för 150 shekel. Vi kände oss inte grundlurade i alla fall och blev avsläppta på rätt ställe. Där hittade vi en utomhusträningsanläggning med en sorts spinningcykel så då blev jag lite nöjd.

Vi satt sedan och pratade om allt från islams utbredning i Europa (ett ämne som är rätt högt på agendan hos kristna i Jerusalem) till problemet med balkonger utan insynsskydd och svenskor som kommer till värmen hos våra bekanta i Shoresh och efter några timmar på balkongen fick vi också lunch. Efter lunchen åkte vi in till Jerusalem. Den resan spelade jag in för att kanske använda som rutt för träning. Den ser lovande ut, på 21 kilometer har den 690 höjdmeter och 8 Stravasegment.

Väl i Jerusalem deltog vi i gudstjänst med den svenskkyrkliga församlingen på STI. Vi hade också sällskap av kursdeltagare på en kurs som är här den här veckan. Det var trevligt på alla sätt och vis och även denna gång blev synderna mig förlåtna. Från STI gick vi hem och jag fick ett litet träningspass på vägen. Stan har ställt ut ett antal träningscyklar vid ett kulturcentrum - cykling är ju nämligen kultur.

I morgon är affärerna öppna, cykelaffärerna också.