Det är inte det att jag gillar siffror. Det gör jag verkligen inte. 84 är till exempel en siffra jag verkligen inte gillar. Så nu skriver jag inte mer om den. Ni får gissa vad den betyder själva.
Men lite grann är det ett kännetecken på måmiter att de känner till siffror och gärna tar reda på dem. I går berättade jag om måtten kilometer och meter. Som ju används i helt olika avseenden, ungefär som man mäter mängden bär man plockar i hinkar och strömming mäts i kast. Så även om jag inte är särskilt förtjust i siffror, och särskilt inte i 84, så känner jag ju till dem.
Det blev ingen cykling i dag. Jag och fästmön är ju med i ett gym och vi stöttar varandra i vårt nya liv genom att gå dit tillsammans. Det känns fint på något sätt. Snart kan det vara för varmt för att träna ute och då är det ju bra att känna till vad man har att göra inomhus i luftkonditionerade rum. Fästmön fick ett skov av längtan hem till Östersund och vintern så hon provade de maskiner de har här som simulerar skridskoåkning. Hon konstaterade efteråt att hon inte blev andfådd och jag sa att det är för att hon är i så bra form. När det gäller fästmön använder vi inte siffror utan bara en positiv känsla.
Jag testade spinning, något som kallades Les Mills RPM. Men det är rätt mycket som vanlig spinning tycker jag. Jag var ensam i lokalen om att ha skor som kunde sättas fast i pedalerna och snudd på ensam om att ha kört spinning i någon omfattning. Det fanns ingen mikrofon så jag var tvungen att diskret koncentrera mig på instruktören hela passet för att försöka uppfatta vad man skulle göra. Efteråt frågade instruktören (som hette Esra) vad jag hette och sa att det var trevligt att träffas. Fästmön undrade lite vad det handlade om men jag sa att de har en code-of-conduct där det står att alla gäster ska hälsas med namn. Det berodde säkert inte alls på att jag tokstirrat på människan i närmare en timme, troligen med något vilt i blicken eller på att min pulsmätare på TV-skärmen visat rött 20 av de 55 minuter vi höll på.
Men när man är med i vårt gym skickar något system hem lite siffror efter träningen. Det sorgliga med dessa siffror är att man inte känner igen så många av dem. Det verkar som att gymmet använder andra mått än de vanliga. Som om man hade räknat bär man plockar i liter och strömming i kilo. Det här gymmet använder något som man kallar MEP:s (Myzone Effort Points). I dag skickade de hem bud om att jag presterat 211 MEP. Alla förstår ju att detta inte är något som man berättar någonstans, det finns ju ingen som kan sätta det i relation till något. Det är ju inte som att säga att man peakade på 95 % av maxpulsen, att man presterade över 300 watt i 15 minuter och att snittkadensen var 93. Sånt talar inte Myzone om minsann. Det är ju inte så att jag gillar siffror men om man nu ändå ska använda siffror är det ju bra om det är sådana som någon kan relatera till. Bara det inte är 84.
Nästa gång jag går på gymmet ska jag ta med min egen mätutrustning. Det är ju inte det att jag gillar siffror men om man nu ändå ska mäta kan man ju använda rediga mått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar