Ta seden dit man kommer

En kollega till mig berättade hur hennes pappa ingöt hopp bortom det möjliga genom att hänvisa till danskarna. När barnen klagade på den regniga sommaren sa han "Vi får göra som danskarna gör med regnet" och då trodde barnen att de skulle få reda på något kalastips. Pappans fortsättning var "Vi låter det regna". Ungefär så gör de här nere också, lever med vädret.

Det är 30 grader eller mer i solen just nu. För varmt för att cykla om man inte gör det tidigt. I dag började träningsrundan klockan sex. Det är tidigt det. Bortsett från en behaglig temperatur är det inte så mycket trafik då. Vettigt folk är ju inte ute på gatorna så dags. En tredje fördel är att det inte är så stor konkurrens om framgångarna så dags. Jag tog två KOM:s på denna tur (King-Of-the-Mountain - eller Herre på täppan - på utvalda vägsträckor). Dom ska jag försvara länge.

Vid åtta var träningen slut och jag kunde åka till jobbet. Jag har hyrt in mig i ett sorts kontorshotell som har bra internet och luftkonditionering. Det skiljer sig alltså från hemmakontoret på två avgörande sätt. Dessutom har det en bemannad kaffebar.

När jag kom dit i morse försökte jag praktisera arabiska. Jag log mot receptionisten och sa "saba el khir" på klanderfri arabiska. Jag tror det betyder ungefär "god morgon" men för receptionisten måste det ha låtit som "grod myrgen" eller något för hon såg väldigt undrande ut och frågade på vilket sätt hon kunde hjälpa mig. När jag - på engelska - försökte förklara att jag bara hälsat henne på min bästa arabiska såg hon förvånad ut. Jag upprepade mig ett par gånger och till slut sken hon upp och sa "aah, sabah el kheir, well god morning to you to sir". Denna otvetydiga språkliga framgång gjorde att jag kände mig förtjänt av en stor cappucino i väntan på det första sammanträdet.

Efter två sammanträden med mellanliggande lunch var arbetsdagen slut. Jag stegade över till fästmön och frågade om vi skulle göra en utflykt. Jag kände på något sätt att fästmön inte tycker att det är världens roligaste liv som utlandsboende att väckas en kvart över fem på morgonen av någon som ska ut och cykla och sedan på kvällen dras iväg till ett gym efter en lång arbetsdag innan man lägger sig tidigt för att orka upp för nästa dags cykling. Jag tänkte att en rask promenad någonstans i skuggan skulle vara en välkommen omväxling.

Fästmön sken upp som en sol när jag frågade om utflykt. "Ja, sa hon, vi åker till den där rondellen som vi hörde om av bekanta i Jerusalem. Dwar Firas eller något". Så då var det bestämt, inte någon skuggig promenad i utkanten av stan utan rondell mitt i smeten. Men vad är väl en bal på slottet?

Vi haffade en taxi, provade vår arabiska och bytte snabbt till engelska när chauffören drog iväg åt fel håll. Efter en kort tur släpptes vi av i något som måste vara Ammanbornas egna handelscentrum. Massor av affärer. Mest kläder, skor och guld men också en del annat. Inga turister eller utlänningar. Inte direkt en rask promenad utan snarare ett makligt släntrande, men en trevlig omväxling från hemmagatans rörmokare och lampförsäljare. Fästmön shoppade till slut verkligen loss på hela två par skor. De kostade sammantaget ungefär 250 kronor. Nyckeltalet för shopping är ju kronor per minut och där tog vi knappast någon KOM i shopping men det var en trevlig omväxling.

Fästmön hade för övrigt vänligheten att rädda mig från att säga något jag skulle behöva äta upp när hon kommenterade ett av alla skyltfönster med smala och välsvarvade skyltdockor påklädda rätt avancerade och "glesa" klänningar. Hon kommenterade att någon av klänningarna var snygg och ur min mun hörde jag det halka "ja, men då måste man ha rätt..." "skor" fyllde fästmön i - hon kan läsa mina tankar hon. Däremot vill jag helt förneka att jag skulle ha hållit med när fästmön sa att en affär med kläder för storvuxna kvinnor skulle vara något för henne. Det har jag inte sagt och det har jag inte tänkt ens.