Hemma igen

Jag är tillbaka. Några av er har märkt att jag inte skrivit på ett par dagar, men vad har ni andra gjort? Mönstret verkar vara att det blir lite bloggat på resdagar. Jag skyller på autocorrect. Att försöka blogga på svenska med en mobil med engelskt autocorrect är som att cykla uppför slottsbacken med bara vänsterbenet. Till slut ger man upp. Att försöka skriva till Feisal (limousinekillen) på Whatsapp med en telefon med svensk autocorrect är som att cykla uppför slottsbacken med bara högerbenet. Det går lite längre men till slut ger man upp då också. Det blir alltså inget bloggat när jag är hänvisad till telefonen.

Textandet på telefoner har här nere gett upphov till ett nytt textspråk, arabisi. I alla fall trodde vi det var så det hette när vi gick på första arabiskalektionen för ett tag sedan - arabisi. I själva verket heter det Arab Easy. Det är arabiska skrivet med europeiska bokstäver. De ljud som inte kan skrivas med europeiska bokstäver ersätts med siffror som man har kommit överens om vad de betyder. Tydligen är det billigare att skriva SMS med engelska bokstäver än med arabiska så det är därifrån behovet kommer. Bill Gates, Tim Cook, Lee Kun-hee och Larry Page vet inget om arabisi. Därför finns inte autocorrect för arabisi. Snart kommer alla att blogga på det språket - tro mig.

I går var det alltså resdag. Vi åkte hem till Amman från Jerusalem. Det tog ungefär tre timmar. Sedan plockade vi upp, tvättade och gick och handlade. Frampå kvällen lagade vi mat, vi tog i lite extra för i dag började vårt nya liv med regelbunden träning och goda matvanor. Vi drack en flaska vin också, bara för att riktigt suga på den sista dagen i frihet. I dag har vi skitit i att gå och träna, vi tänker att även i det nya livet måste det bli vilodagar nån gång och varför inte börja med en?

Men innan det var jag ut och cyklade. Jag åkte på egen hand en niomilsrunda som gick söderut och sedan vände norrut. Jag är glad för att det blev så för då kom jag ju hem igen. När vi cyklar ut ur stan tar vi Airport road ut. Det går snabbast så. Airport road är en stor väg. Före sju på morgonen är den rätt lugn, då är det som att cykla på E4-an från Sollentuna in mot Stockholm en vanlig onsdagsmorgon kring halv åtta ungefär. Lite stressigt, kanske olämpligt men tar man det lite försiktigt ska det nog gå bra. När vi kommer tillbaka kring 10 har den värsta rusningen gått över så då är det bara lite värre, säg som att åka ut från Norrtull första dagen med semesterresor. Jag har skrivit på ett upprop för 1,5 meter i bredd mellan cyklist och bilist i Sverige. Med det tänkandet är det som med valutan. En jordansk dinar är ungefär 10 svenska kronor och har jag 1,5 decimeter mellan mig och bilarna får jag vara nöjd. En gång ska jag filma detta så ni får se.

Efter cyklingen har vi fixat lite för att få det lite hemtrevligare i lägenheten. Det där med hemtrevligt betyder olika saker har jag märkt. Här nedan ser ni två bilder av hemtrevligt. Man kan säga att de representerar mig och fästmön.

Blommorna ni ser är ett resultat av dagens bravader.

Vår lägenhet har två balkonger. En är min och en är fästmöns. Här kommer två bilder på balkongerna. Ni får själva gissa vilken som är min.

När det blivit för varmt för att cykla får jag ställa trainern på min balkong har fästmön lovat. Men jag är inte bitter. I dag sitter jag och bloggar i 20 graders värme och livet känns gott. I morgon bitti blir det Aiport road igen.