Mors dag

Det har varit Mors dag. Egentligen har inte vi märkt av det för här nere firar man Mors dag den 21 mars. Men någon gång har jag försökt uppvakta en mig närstående mamma på det datumet och det har väckt mer förvåning än något annat. Så i år ringde jag när det var Mors dag i Sverige. Den ömma modern lät närmast chockad när jag ringde men hon sa att det var trevligt när hon väl hämtat sig. Jag påminde lite försiktigt om att jag ska hem till Sverige nästa helg och kommer förbi på söndag för jag tänkte att om ett telefonsamtal kan vara så överraskande kan det ju vara potentiellt farligt att dyka upp vid ytterdörren utan att ha annonserat det ordentligt.

Här i Amman finns också en mamma. Inte min mamma då men någon annans. Någon annan fyller år den 21 mars så fästmön firar alltid Mors dag det datumet - och den sista söndagen i maj med för det är synd att låta ett tillfälle gå ur händerna. Jag uppvaktade fästmön lite grann också men tyvärr i går och det räknades visst inte. I dag har jag inte sagt något så nu ligger jag inte så bra till. Jag får hoppas att någon annan uppvaktar på rätt dag.

Jag är ju ansvarig för hemmatjänstgöringen här nere eftersom fästmön är den som drar in stålarna. Jag tror inte jag sköter det så bra. Dammet är nästan omöjligt att besegra i den här ökenstaden om man ska hinna med att cykla något också. Så fästmön bestämde att vi skulle få hjälp och tillkallade en glad Sri Lankesiska att städa där vi bor. Denna rejäla kvinna har en decimetertjock bunt med vitsord från tidigare uppdragsgivare och bestämda uppfattningar om hur ett städat hem ska vara och vad man ska städa med.

Det började inte så bra med Sri Lankesiskan och mig. Jag tror inte att hon märkte det men jag tyckte det blev lite jobbigt ett tag. Ni vet hur det är när katter fångar något och gärna vill visa upp det - visst är det lite svårt att vara uppmuntrande positiv när de lägger bytet på köksgolvet? Lite så fick vi det. Varje gång en större yta torkats av kom hon lika glad, höll upp trasan och utropade "Look Mam, very dirty". Fästmön gav mig då en liten sidoblick som jag allt vet vad den betyder och skrattade bekräftande åt den skitiga trasan (och då menar jag inte Sri Lankesiskan utan det hon höll i handen). Vi bor i en stor lägenhet och det finns förvånansvärt många ytor som kan bli dammiga - och till det kommer alla fönster.

I alla fall underkändes vår skurtrasa. Uppenbarligen fungerar inte skurtrasor av bomull för avtorkning av golv längre. Jag borde förstås ha märkt det för länge sedan om jag bara skött städningen som jag borde. Alltså skulle det införskaffas en ny. Det gjorde fästmön i fredags. Eller i alla fall trodde hon att hon gjort det när hon kom hem med ett golvrengöringsset som var som klippt och skuret för vår lägenhet. Färgmatchat och allt, hink, skaft och moppar. Det var bara ett litet problem. Själva mopparna gick inte att sätta fast på skaftet. Sånt är lite knepigt.

Setet behövde alltså bytas ut, fästmön sa att en sådan insats skulle vara en riktig kärleksgärning. Så när morgoncyklingen var avklarad tog jag det färgmatchade städsetet i handen och vandrade mot Mecca Mall där det köpts. Omgivningen drog på munnen av tre skäl, minst. MÄN går inte med städutrustning på Ammans gator om de inte har en orange overall och betalt för det. Män GÅR inte med städutrustning på Ammans gator, om de inte har en orange overall och betalt för det. Ingen vettig människa går på Ammans gator med en rosa tröja och ett illgrönt städset. Ingen skrattar längre åt hatten, den liksom märks inte i sammanhanget.

Nu är i alla fall setet bytt. Vi har ett nytt rött set som passar ihop men som skar sig väldigt mot tröjan. Jag övervägde att vänta tills det blev mörkt innan jag gick hem, eller köpa en ny tröja. Men till slut tog jag mod till mig - om inte annat så för att höra Roberto Vacchi kommentera sista etappen. Man måste ju ha prioriteringarna klara för sig.

Mamma är uppvaktad, fästmön är nöjd, Sri Lankesiskan är nöjd, Contador är nöjd och det är mindre än en vecka till Siljan runt. Jag är redo för nästa vecka.