Det är dock skillnad på vad som är så lite som möjligt i detta land. Jag går omkring i shorts, T-shirt eller kortärmad skjorta, hatt och sandaler. Om jag inte har cykeldressen på förstås. Fästmön går i långbyxor och långärmad blus och sandaler. Hon har ju hår gubevars. Än så länge har ingen påpekat att jag är felklädd och i dag såg jag för första gången en annan vuxen man med shorts. På "kontoret" verkar jag vara känd som mannen med hatt. Fästmön är känd i grannskapet som den enda kvinna som går till jobbet. Det är gåendet som är det utmärkande. Vi har fortfarande givetvis inte sett någon kvinna med kort kjol eller ännu mindre med shorts.
Nu har jag kommit på den perfekta lösningen för att kombinera cykelkläder med något man kan komma undan med på stadens gator. Jag har köpt en galabia. Det är den traditionella långa rock utan knäppning som ganska många män bär här och som väldigt många av männen längre söderut i Mellanöstern brukar ha. Nu kan jag alltså på ett ögonblick gå från att vara något mycket exotiskt till att vara något som helt smälter in i omgivningen.
Nästa vecka ska jag hem till Sverige och då ska jag passa på att cykla runt Siljan. Jag funderar på om jag ska ta galabian med mig dit och ha den före och efter loppet i campingstugan i Leksand. Men jag har en känsla av att kamraterna i stugan kommer att titta mer misstänksamt på mig i galabia än vad grannarna här gör när jag kommer farande i min klubbdress.
Men innan dess måste jag spurta mig i bättre form. Nu har jag gjort ett desperat upprop efter träningskamrater men det verkar inte lyckas. I helgen får det nog därför bli att självåka 10 - 12 mil i högt tempo. Det blir också en utmaning men förhoppningsvis blir det svalare efter i morgon. Prognoserna talar om "normala" 25-29 grader.
3 kommentarer:
Din blogg, eller snarare dina kåserier, är en alldeles underbar och helt fantastiskt roande läsning och ger en lysande bild av ditt(ert) liv i Amman. Men jag har ett klagomål: även om om det är din måmitblogg, som handlar om dej och ditt liv med fästmön, så tycker jag med tanke på hur ofta fästmön förekommer i texten att hon förekommer alldeles för lite i bild. Ett litet genustänk där skulle inte skada.
Men det är väl helt enkelt så att du vill ha henne helt för dej själv...
(kan också läsas som att jag saknar er båda två)
Självklart ska du ta med dig din gallabiyya till Sverige! Praktisk, skön och exotisk.
Helena
Det var snällt skrivet Anders. Vi saknar dig också. Gästrummet gapar så tomt. Att leva med en man som antingen är ute och cyklar, bloggar om att han är ute och cyklar eller bara i allmänhet är "ute och cyklar" - det kräver ett fyllt gästrum :-) Välkommen/-na!!!
Fästmön
Skicka en kommentar