Don't try this at home

Fästmön är på begravning i dag. Det är en bekant och samarbetspartner i Jerusalem som dog i går och här är det snabba bud. Så fästmön åkte med Feisal mot gränsen tidigt i morse. För mig blev det till en möjlighet till en riktig distansrunda i zon 2. Det var länge sen nu.

En distansrunda i zon 2 präglas av att det går ganska makligt. Man ska kunna prata obehindrat hela rundan. Det kan verka meningslöst med ett sådant mål när man åker ensam och alltså inte har någon att prata med. Men syftet är att vänja kroppen vid att sitta på cykeln länge och att använda de bränsledepåer som finns i kroppen på bästa sätt. Men man ska hålla på ett tag, 3-4 timmar eller mer. En utmärkt övning att göra när man har en hel dag att slå ihjäl på egen hand.

En tidigare kollega till mig lärde mig talessättet att det finns den stora och den lilla förberedelsen (inför ett tal till exempel). Den stora förberedelsen innebär att man sätter sig in i ämnet, läser på vad andra sagt och skriver ner ett talmanus som man provpratar. Den lilla förberedelsen innebär att man kollar att gylfen är stängd.

Vi måmiter tänker likadant inför en längre runda. I den stora förberedelsen kollar vi rutten på Garmin Base Camp eller något, dubbelkollar på vägverkets databas att det inte är något grus och lägger in rutten i GPS-en. Man kan numera också först lägga rutten i en Facebookgrupp med andra cyklister som gärna ger tips om bättre och sämre alternativ och bra fikaställen. I den lilla förberedelsen åker vi något vi åkt dussintals gånger förut. I dag har jag provat ett nytt sätt. Ta mobilen, starta Google Maps och leta rätt på några bra orter eller vägkorsningar som hållpunkter som verkar ligga lagom långt bort från startpunkten. Att du inte ser något om skala eller höjdkurvor bryr du dig inte om. Sedan tittar du på den norska vädertjänsten YR vad de tror om vädret där du är och litar stenhårt på att de har rätt.  Att alla du pratat med säger att det ska blir rejält varmt bryr du dig inte om. YR brukar ha ganska rätt och 24 grader är inte så farligt.


Jag gav mig iväg kring halv åtta. Det var behagliga 20 grader varmt. YR hade haft rätt igen. Inte ett moln och ganska lite trafik. Jag kom ut på den lindrigt trafikerade service road bort mot flygplatsen och åkte sedan på landsbygden till Madaba. Så långt inget nytt och inget obekvämt. Jag hade laddat ordentligt för en skön tur i behagligt väder med saltlösning i cykelflaskorna och en tvåliters vattenblåsa på ryggen. Vad kunde gå fel? Nästan framme i Madaba dök det upp en skylt mot Nitil och jag bedömde att det var tillräckligt nära det Natl som det stod på fusklappen och jag styrde kosan vidare söderut. Vägen kallas "Main road" men egentligen är det "Only road". Det var smalt och trafikerat. Efter en halvtimme stannar en herre och försöker övertala mig att åka med honom i hans bil en bit till "Om Rasas". Det är ju alldeles för varmt och backigt för att någon vid sina sinnes fulla bruk ska vara ute och åka utan kamrater eller hjälpbil. Jag tackar vänligt och bestämt nej - jag kan arabiska för dåligt för att förstå långa utläggningar. Nu visste jag ju att jag var på rätt väg, "Umm ar-Rasas" stod ju på fusklappen.

Efter ett par timmar började jag känna ett sting av tvivel. Det var väldigt varmt (GPS-en rapporterar nu över 30 grader), ganska backigt och mycket blåsigt. Men skam den som ger sig. Och hur ger man sig egentligen mitt ute på den jordanska landsbygden? Det var bara att bita i. Efter lite drygt 70 km gör pulsen ett hopp uppåt. Det beror på att där bodde två mycket ilskna hundar som inte alls var intresserade av om jag kunde prata obehindrat, de ville veta hur jag smakade. Jag blev livrädd och tryckte i vad jag hade där ett tag. Så småningom kom jag faktiskt till Umm ar-Rasas, eller hur det nu stavas, som är ett av världsarven uppenbarligen. Arkeologiska fynd från romartiden. Jag var inte på museumbesökarhumör men jag har ändå varit där. Nu fick jag snart vända norrut och det kändes bra med tanke på vinden.

Efter ytterligare ett tag kom jag till Dhiban (också på fusklappen). Där hade skolan nyss slutat och många ungdomar ville byta några ord. Några gånger stannade jag men oftast bara vinkade jag. Det finns ett konstigt beteende här nere, fyra gånger kastade ortens ungdomar sten efter mig utan att träffa. Man undrar om de inte spelar brännboll när nere. David fällde ju Goliat med en sten men turligt nog för mig verkar den förmågan ha gått i glömska.

Nu hade jag definitivt vänt norrut och skulle förbi orten Libb (på fusklappen). En ort med ett så trevligt namn kan ju bara vara något att längta efter. Det är bara en liten detalj med Libb, vägen dit är lite kurvig på Google Maps. En annan sak att tänka på är att kurvor i den här delen av världen ofta beror på att vägen ska upp för något eller ner för något. Efter en behaglig mil norrut från Dhiban drog vägen alltså neråt i 250 höjdmeter och som dom säger i Jordanien, det som en gång har åkt ner måste också komma upp. I takt med att jag la höjdmetrarna under mig steg värmen, väl uppe på Madabanivå igen var det nästan 40 grader varmt. Det är varmt det och det är inte många cyklister som tränar i den värmen. Här nere är det över huvud taget få cyklister som tränar men när det är 40 grader varmt är det bara en som gör det. Nu hade jag lite huvudvärk vilket ju inte är att rekommendera. Jag förstod att det var läge att bevaka att jag drack som jag borde.

Nu hade jag rullat på cykeln i fem timmar och allvarligt talat var jag lite nöjd. Men var är de trevliga herrar som erbjuder skjuts när man som bäst behöver dem? Det vara bara att bita i. Mellan Madaba och Amman var vätskan definitivt slut trots påfyllning i Dhiban. Jag stannade och köpte två Coca-Cola (hade dåligt med småpengar för att köpa saker för och affärsägarna har aldrig växel här). De drack jag på plats i skuggan av ett tak.

De sista tre milen är inte så mycket att säga om. Jag lärde mig en ny infart från Madaba, passerade IKEA, temperaturen passerade 40 grader igen. Jag överlevde Airport Road och kom hem som en mycket trött och mycket matt måmit. Jag har ställt in kvällens gympass. Nu ska jag vätska upp mig lite och sen ska jag handla mat.

Skaffa en bra karta, förbered passen väl och underskatta inte värmen.